Rekonstruktion Utöja

Att överleva och leva vidare

Rakel, Mohammed, Jenny och Torje överlevde en av vår tids mest omfattande och brutala terrorattacker. Nu samlas de i en tom filmstudio i Nordnorge. Där ska de under två veckor, tillsammans med 12 andra ungdomar, återvända till 22 juli 2011. Dagen då ett fascistiskt korståg mot det öppna, mångkulturella och demokratiska samhället tog 69 liv. De fyra överlevarna återskapar sina minnen av händelsen för att de är övertygade om att det är viktigt. För dem själva, för oss andra, för samtiden, för framtiden.

”När jag tänker på Utøya idag så känns det som att det var något som hände för väldigt länge sedan, nästan som i ett parallellt universum. Här, men ändå så annorlunda. Som om det hade glidit ur tiden. Men det är inte mer än sju år sedan. Det var en sådan hemsk och grotesk händelse att det är svårt att ta in. Jag tror att jag delar den känslan med många och jag tror att det är ett misstag. Vi måste minnas och vi måste hitta ett sätt att greppa vad som hände så att vi kan förstå det, reagera och undvika att det händer igen. För mig handlar det om anständighet att lyssna ordentligt på överlevarna och se vad vi kan ta till oss av vad de gick igenom och vad de tvingas fortsätta leva med. Som Judith Lewis Herman skriver i sin bok Trauma and Recovery: ’Det vanliga sättet att reagera på onda dåd är att förtränga dem. Vissa brott mot samhällets regler är för hemska att prata om; det finns inga ord för att beskriva hur hemska de är. Men, onda dåd låter sig inte begravas.’ Min utmaning som filmskapare är att visualisera detta på ett sätt som berör. Rekonstruktionsmetoden är ett kraftfullt sätt för överlevarna att nå publiken.” – Carl Javér

Carl Javér (f. 1972) är regissör, manusförfattare och klippare utbildad på Biskops Arnö och Dramatiska Institutet. Han regidebuterade 1997 med Tel al Zaatar – vägen tillbaka och har sedan dess utforskat de konstnärliga möjligheterna för dokumentärfilm i olika format, bland annat i Heroin (2003), Kraschen (2010) och Freak Out! (2014).